Bra drömmar

Normalt sett drömmer jag mest mardrömmar, men den senaste veckan har jag haft två bra drömmar. Visserligen börjar den ena som en mardröm, men den slutade bra.
Är ju en sån där konstig person som minns mina drömmar väldigt väl.

Dröm 1
Den började med att jag och Dino vandrade runt i skogen. Allt är vackert och underbart men så kommer plötsligt en tjock dimma in mellan träden och vi kommer ifrån varandra. När jag sedan hittar han igen ser han helt förvriden ut och börjar anklaga mig för massa saker och berätta hur hemsk jag är. Han kommer väldigt nära mig, bara någon mm från mitt ansikte, och säger att han hatar mig och aldrig vill se mig igen, sen bara försvinner han. Jag är såklart förkrossad men börjar ändå gråtande att vandra vidare för jag behöver ta mig ut ur skogen och dimman. Tillslut kommer jag fram till en vacker glänta där det inte finns någon dimma alls utan himlen är blå, solen lyser och gräset ha en fantastisk smaragdgrön färg. Jag går in i gläntan och då ser jag att Misha Collins sitter på gräset en bit in i gläntan. Han måste ha hört mig för han vänder sig om och ler mot mig. Först blir jag bara ståendes, helt förstummad över att se honom, men han ber mig att sätta sig bredvid honom så jag gör det. Och nu till den skummaste men ändå bästa delen av drömmen. Han lägger sin arm om mina axlar och kramar om mig lite och säger att han förstår att jag måste ha ont och vara ledsen och att det är ok att känna så, det är inte mitt fel och att jag inte kan göra mer än vad jag har gjort. Jag börjar såklart gråta igen och han försöker trösta mig (utan att säga nått) och sen att få mig på bättre humör genom att berätta roliga saker. Mot slutet av drömmen så sitter vi bara där och pratar om lite olika saker… böcker, mänskligheten, den höga känsla man får utav att springa. Tillslut reser han sig upp och säger att han att det är dags för mig att vakna och att han måste gå. Sedan vaknar jag, precis innan alarmet ringer.
Rätt weird att jag drömmer nått sånt, jag brukar aldrig gilla att bli tröstad, tycker ju inte om berörning och det mesta folk säger när de ska trösta låter mest banalt och irriterande. Plus att jag verkligen hatar att låta andra se mig gråta (är proffs på att kontrollera mina tårar, under mina ca 20 år inom psyk så har jag bara gråtit 2 ggr så de sett det. Den ena gången förra sommaren när jag var inlagd och den andra..eller ja första egentligen… när jag fick min AS diagnos, fattar fortfarande inte varför jag grät då)
misha skrattar

Dröm 2
I denna dröm var jag med Jensen, Jared och Misha i Vancouver när de spelar in Supernatural. Fast just då höll de inte på att spela in nått. Vi flummade runt och hittade på ”practical jokes” för andra, försökte få varandra att skratta osv. Fast sen var det dags för de att spela in en scen, en Castiel och Dean scen, vilket jag och Jared såklart gjorde allt för att förstöra genom att få Dean och framförallt Misha att börja skratta. Vilket inte var så svårt. Drömmen slutade med att vi käkade mat ihop för att sedan se en film tillsammans, The Matrix faktiskt, och när jag somnade i soffan i drömmen vaknade jag i soffan här på riktigt. Nice dröm, önska den känslan hade varit kvar även efter att jag vaknat.
wormstachejared jensen misha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s