Skulle jag våga det?

Generellt sett så lever jag väldigt mycket i nuet, men när jag mår sämre än vanligt brukar jag försöka tvinga mig själv att tänka på framtiden, förmodligen för att det är något som kräver full fokus av mig (och gör mig grymt trött dessutom).
Så de senaste dagarna har det blivit mycket funderande kring framtida utbildning och jobb och sånt. Jag har ju alltid tänkt att jag ska utbilda mig till nått som jag hyffsat lätt kan få jobb inom och där jag inte behöver vara egenföretagare, men som samtidigt är något jag iaf gillar. Kanske inte låter så svårt att hitta, men för mig är det verkligen det.
Men så förut idag så kom jag att tänka på hur det skulle vara om jag främst valde efter intresse och inte jobbmöjligheter, vilket har gjort att jag valt bort de flesta utbildningar inom kultur- och museibranschen (och liknande). För jag är ju trots allt en envis och det jag älskar, älskar jag verkligen passionerat (när jag inte känner mig bottendeprimerad, vilket jag iof gör nu, då får jag försöka använda logiken istället) och därför tror jag inte det skulle vara omöjligt för mig att kunna få ett jobb även inom en bransch som det inte direkt råder brist inom. Vilket fick mig att börja tänka på vad jag har haft för intressen som varit med sedan jag var liten och som jag kan tänka mig att jobba med. Mitt ritande ät uteslutet, jag vill faktiskt inte ha det som yrke för det är på en helt egen nivå och… äsch vet inte hur jag ska förklara, vill hur som helst inte ha det som yrke.
Men iaf, när jag då satt och funderade på det hela så säger min hjärna plötsligt, ”men minns du inte vad det var du faktiskt ville plugga från början, vad det var du ville bli då, du vet det är kvar även fast du försöker ignorera det.” Och självklart minns jag det, hur skulle jag kunna glömma det, hur skulle jag kunna glömma mitt år på kulturvetarprogrammet. Jag hade valt inriktning historia som efter tre års lyckade studier skulle ha gett mig en fil. kand. i historia. Men jag klarade inte av det, jag klarade av 1,5 termin (och den första terminen bestod enbart av föreläsningar och grupparbeten, ingen tenta eller nått sånt) sen så var jag helt slutkörd och det är därifrån jag aldrig lyckats ta mig än. (lyckades iaf klara kulturvetenskaplig baskurs 15 hp, antikens historia 7,5 hp och medeltidens historia 7,5 hp)
Men kommer jag någonsin kunna klara av att plugga på det sättet igen?
För den 25% kurs på distans som jag gjort nu har verkligen tröttat ut mig, och den är mild jämfört med det vi skulle göra på historia A-kursen.
Och om jag skulle klara av att plugga, skulle jag då återigen våga satsa på arkeologi eller historia? För det tog rätt lång tid för mig efter att jag failat att klara av att ha med historia att göra igen och jag vill gärna inte förlora det igen. Jag älskar ju historia, särskilt fram till ca 1500-tal (efter där blir det tråkigare och tråkigare bortsett från kulturhistoria) och roligast är tiden runt järnåldern och antiken (inkl senantiken som även delvis är känd som folkvandringstiden som inte är så barbarisk som många får lära sig).
Svåra val… får mig inte direkt att må bättre, men får mig iaf att tänka på nått annat en stund än de diffusa signaler jag får inifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s