Mitt andra besök på Behandlingsenheten City

Idag har jag varit på mitt andra besök på Behandlingsenheten City. Fick veta att min läkare, Elke, bott i ett av de samhällena jag bott i hemma i Jämtland. Hon verkar bra, var ju lättare att fundera över hur de kändes idag när inte allt var helt nytt. Tyvärr ska hon bara jobba tills i maj😦 Men hon sa att den läkare jag kommer få istället för henne är bra, för det är en som redan jobbar där och som hon känner, så jag hoppas att det stämmer. Fast det känns ju jobbigt att behöva byta läkare igen. Men kommer få ha kvar Krister, min samordnare som också är sjuksköterska. Tycker inte illa om honom, men gillar ju Elke bättre. Men iaf, ska få göra om min utredning från grunden. De tyckte det verkade bäst eftersom det fanns en del oklara saker och sånt i den utredning jag har gjort. Dock kan det ju ta ett tag innan jag får en tid till utredningen.
Ska tillbaka dit den 29 april och då ska jag bara träffa Elke och svara på frågor som har med nått med utredningen att göra, om jag nu uppfattade det hela rätt.

Btw, fick en broschyr om saker man kan göra istället för att skada sig själv. Exemplena var samma gamla vanliga som verkligen inte funkar för mig, sånna där saker som jag inte fattar hur det ska hjälpa, tex att hålla i en isbit, tugga på peppar eller smälla med en gummisnodd på handleden. För mig är det skrattretande grejer och Gabriel håller med. Han började att läsa i broschyren men var tvungen att sluta läsa den för han var rädd att han skulle börja skratta och det skulle ju inte se så bra ut.
Menar inte att det inte kan hjälpa någon, men för mig gör det inte det och jag har svårt att se hur det skulle kunna hjälpa, men det betyder ju inte att det är omöjligt att det hjälper andra.

4 thoughts on “Mitt andra besök på Behandlingsenheten City

    • kaosprinsessa skriver:

      Ja jag har testat DBT, hjälpte inget och tyckte det hela mest bara var löjligt eller självklart för mig. Anledningen till mitt självskadande är inte samma som för de flesta andra (jag gör det enbart som straff när jag gjort vissa fel) plus att jag inte ser det som ett problem personligen, utan det är andra som gör det. Enda anledningen till att jag vill hitta ett annat sätt är för att det oroar andra och jag gillar inte att oroa andra. När det gäller terapi har jag testat DBT, KBT, samtalsterapi och mentaliseringsbaserad terapi (vissa av de fler än en omgång). Inget av det har tyvärr hjälpt och vissa saker har istället gjort vissa aspekter värre. Men när man har NPF brukar man behöva väldigt anpassad terapi, och det har ju inte jag fått.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s