Kärlek, kunskap och skönhet

Det är de tre saker som gör att jag orkar med livet.
Vilket utav de som är viktigast är svårt att säga, de hör liksom ihop.
Kärlek är den ädlaste av känslor, kunskap bygger upp intellektet och skönhet förädlar sinnet. Med skönhet väcks även kärlek och även inför kunskap känner i alla fall jag en form utav kärlek.

Men trots att detta i sig är bra saker så har jag fått lära mig att det ändå inte är det. För kärlek kan krossa dig. Den kunskap man besitter ska man inte egentligen tala om att man kan för då tolkas man som en besserwisser eller liknande samt det är lätt hänt att man blir utsött av andra människor. Av någon anledning verkar de flesta människor inte vilja studera något mer efter att de har avslutat sin utbildning, i alla fall inte studera särskilt mycket. Själv kan jag inte få nog av kunskap. Har en konstant törst efter att lära mig mer och är oerhört nyfiken. Och så till skönheten. Den som säger att den inte bryr sig om det ljuger, alla bryr sig mer eller mindre om skönhet utav olika slag. Och nej jag menar inte nödvändigtvis det som anses vackert, dagens ideal eller liknande, utan det man själv finner vackert.
DSCN0350Jag är personligen en sådan person som blir väldigt emotionellt påverkad av skönhet. Kan börja gråta, hyperventilera och liknande av sådant jag finner ovanligt vackert. Något jag fått en hel del negativa kommentarer för, bland annat av min egen familj. För jag är väldigt olik de andra familjemedlemmarna och de förstår inte mig. Jag förstår visserligen inte de heller men brukar inte kommentera deras beteenden för det (bortsett från ibland då jag blir irriterad). Fått höra att jag är överklass, förnämn, besserwisser etc. Men jag tycker inte att det stämmer. Hur kan jag automatiskt bli det för att jag råkar gilla opera samt balett och för att jag gillar att fördjupa mig i saker och råkar ha en tämligen bred allmänbildning? Jag går inte runt och skryter med det jag kan men om någon frågar om något eller nämner något ämne som jag kan saker om då säger jag det, något jag finner självklart.

Fast ibland skäms jag över mig själv och anser att jag är en elak och hemsk människa. För ibland blir jag rätt bitter och dömmer andra människor som dumma, obildade och vulgära. Något som är väldigt fel utav mig, för de blir inte sämre människor för att de inte gillar samma saker som mig eller har den kunskap jag besitter. Men generellt sett tänker jag i alla fall inte så. Antar att det kan vara rätt lätt hänt att man kan bli bitter på det sättet om man näst intill konstant blir utsatt för gliringar och alltid känner sig utanför och missförståd. Nej jag är långt ifrån perfekt. Kan till och med vägra vara på vissa ställen för att jag finner de för fula (alltså själva stället/rummet) och jag kan inte gilla människor vars röster jag inte gillar och om en person har en röst jag finner vacker så kommer jag gilla personen nästan hur den än är.

Sen brukar jag även få höra att jag är för idealistisk. Men jag kan inte förstå hur det kan vara dåligt att vara idealistisk. Visst jag drömmer kanske lite för mycket, men det är inget som skadar någon. Och jo jag var besatt av bland annat Kung Arthur som yngre, en legend jag fortfarande är oerhört förtjust i. Drömmen om ett Camelot kommer nog aldrig försvinna. Har även lika länge haft en förkärlek för riddare, eller snarare ridderlighet, och jag upptäckte även förtjusningen med aestheticism och rokoko tidigt.
camelotOch nu till en pinsam sak, men jag har så länge jag kan minnas haft känslan av att jag är en av de som ska leda mänskligheten in på en ädlare väg och vägleda de längs med den vägen. Vilket är helt befängt för jag är inte mer speciell än någon annan, men jag kan ändå aldrig helt släppa den känslan. Faktum är att ibland när den känslan blir starkare brukar jag skada mig som bestraffning för den fåfänga och egoism som det måste rota sig ur, trots att känslan och viljan att leda folk in på en mer upphöjd väg rotar sig i att jag vill hjälpa andra och visa de att det finns mer. Fast det är verkligen inte bra att känna och tänka på det sättet, det kan säkert lätt leda till storhetsvansinne eller något liknande, trots att jag generellt sett anses vara en givmild, hjälpsam och ödmjuk person. En av mina största rädslor är nämligen att bli en mörk och egoistisk varelse som anser sig bättre än alla andra. Det vore fruktansvärt! Detta är även ett av skälen till att jag försöker vara så normal som möjligt, trots att jag till vissa delar utav det känner ett mer eller mindre starkt ogillande. Och det måste ju finnas nått mer med livet än bara vardagens bestyr? Men jag vill inte låta mig själv tänka på sådant för mycket för då kanske jag börjar tro att jag besitter alla svaren eller liknande. För det gör jag sannerligen inte! Men jag måste erkänna att om jag fick välja så skulle jag vilja ägna mitt liv till att inhämta kunskap, filosofera, skriva och skapa. Skulle även vilja resa runt och ta del av andra kulturer. Men det är inget som går. Jag måste dra mitt strå till stacken precis som alla andra. Fast kan inte hjälpa att känna mig fången rätt ofta. Jag vill ut! Ut till det liv jag har i mitt huvud! Ut till det som känns som mitt liv, men det skulle inte fungera. Det skulle göra mig mer utstött och främmande och jag skulle inte heller göra min bit av det samhälliga arbetet, min del i den männskliga flocken.
Och jag kommer alltid kunna fly till min inre värld, mitt kungarike där allt är som jag vill, där ingen blir alienerad för att den egentligen föredrar ideal, skönhet och kunskapssökande över alla triviala vardagssaker. Så länge jag kommer kunna fly dit kommer jag överleva och den världen bör stanna där och inte försöka förflytta sig utanför mitt huvud.

legend of king arthur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s