Anledningar till att jag inte är så förtjust i mat och ätande

Detta blir ett väldigt utelämnande inlägg, men av någon anledning känner jag att jag behöver skriva om det. Kanske är det någon som kommer känna igen sig och inte känna sig lika ensam eller dum eller nått. För jag vet att vissa av de här sakerna får mig att känna mig dum och väldigt felskapt.
En del av grejerna försvårare allt med mat och ätande både när jag är ensam och med andra och en del enbart när jag är med andra.
So here we go!

  • För det första vet nog många av mina bloggläsare att jag och mat inte är bästa vänner. Jag erkänner öppet nu att mat ger mig ångest. Det får mig att känna mig smutsig, fet och äcklig. Så nu vet ni alla det.
  • Att laga mat tar mycket kraft för mig. Det kräver mycket koncentration och det ingår flera moment och för mig är det krävande.
  • Av någon anledning har jag vissa problem när det gäller att tugga och svälja. Ni skulle bara veta hur ofta jag sätter mig i halsen och hur många ärr mina kinder har efter att jag råkat bita mig själv, har nästan alltid sår i munnen som jag klantigt nog råkar tillfoga mig själv. När jag var yngre kunde jag inte tugga med stängd mun, men det har jag lärt mig nu, fast när jag är själv så skippar jag det… orka koncentrera sig på det när ingen ändå ser mig.
  • Jag har även lite problem med att hantera bestick. En i taget funkar (inte för att jag äter särskilt snyggt) men att använda kniv OCH gaffel är en helt annan sak. Så även om jag inte gillar att bli kladdig så föredrar jag att äta med fingrarna eller dricka flytande föda. Bästa har ju ändå varit då jag varit så sjuk att jag inte kunnat äta och jag fått min näring via dropp, that’s the shit!😛
  • Sen har jag även en tendens att söla när jag dricker. Fick alltid höra att jag ”hade hål i läppen” när jag var liten (vilket betyder att man sölar mycket). Visst kan jag ”skärpa till mig” så att risken att jag sölar är rätt minimal, men det är också rätt jobbigt. Finns en anledning till att jag använde min baby-pipmugg rätt länge (tänker inte berätta hur länge) och att jag alltid ber om sugrör om jag ska dricka bland andra, typ om jag käkar med kompisar eller så.
  • Klumpig är jag ju också, så spilla ut saker och tappa bestick och grejer på golvet är inte helt ovanligt. Vilket kan bli mer än lite pinsamt, jag menar en 26-åring ska inte råka putta ner sin tallrik i knät >.< Klumpigheten ökar också om jag måste fokusera mig på annat med. Har nämligen en tendens att glömma kroppen om nått annat får min uppmärksamhet. Ett antal glas och koppar har fått sätta livet till då jag hållt i de och sedan fått uppmärksamhet på nått annat och av någon anledning automatiskt släpper det jag håller.
  • Jag klarar inte av en del smaker och texturer som mat och så kan ha. Ibland blir den överkänsligheten värre om jag tex är ovanligt stressad eller sjuk. Då kan jag ibland inte heller använda tex vanliga glas eller muggar utan får använda sådana gjorda i plast, för klarar helt enkelt inte av känseln av nått annat mot munnen då.
  • Min mat får inte blandas! Helst inte röra vid varandra, för då kan jag inte äta den.
  • Jag känner sällan hunger och när jag gör det tar det ofta ett tag för mig innan jag förstår vad det är jag känner.
  • Om jag gör något och liksom är ”uppe i det” och så eller väldigt stressad eller trött och liknande, då glömmer jag väldigt lätt av att äta. Jag tänker helt enkelt inte på det.

Ja det var väll allt, I guess. Som ni nog förstår har jag fått höra en hel del otrevliga saker och sånt både från familj, lärare och jämnåriga.. ja personal på psyket med när jag har varit inlaggd. Inget av detta är något jag gör med flit och det är väldigt frustrerande för mig och väldigt väldigt pinsamt. Min systerdotter på 6 år äter som en kunglighet om man jämför med mig. Som sagt så kan jag skärpa mig (dvs superkoncentrera mig på att äta och dricka) men det slukar energi (believe it or not), så det är enav anledningarna till att jag helst äter själv. För då behöver jag inte fokusera mig lika mycket och det är ingen som ser om jag spiller, kladdar, tappar eller nått annat klumpigt eller äckligt och ingen kan då heller vara taskig mot mig. Varför jag har de här problemen vet jag inte. Kanske är de relaterade till någon utav mina NPF-diagnoser eller så är det kanske bara jag som är konstig.

2 thoughts on “Anledningar till att jag inte är så förtjust i mat och ätande

  1. Emmie NittonNioTre skriver:

    *känner igen mig* framför allt i det om konsistens och textur. Mår illa av saker som liknar svamp i konsistens t.ex. (Och jag föredrar att dricka ur plastmuggar, gör det när jag är själv.) när jag var yngre drack jag mycket ur flaskor, hade alltid saft i flaska med mig så jag kunde neka om nån ville ge mig ett glas… Jag är typ världens klumpigaste också. Pizza for the win! Då bryr sig folk inte om man sölar lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s