Saker jag skäms över att jag gillar

Här kommer alltså lite saker jag gillar, men som jag skäms över att jag gillar.
Jag kommer förklara varför jag skäms om varje sak.
Att jag ens nämner detta är rätt jobbigt och jag vet inte riktigt varför jag nu valt att skriva om det, men kände att det är nått jag borde göra vare sig jag vill det eller inte.
So here we go!

Opera och balett är något jag har älskat sedan jag kom i kontakt med det för första gången, och det var innan jag börjat skolan. Exakt hur gammal jag var minns jag inte. Nu kanske ni tänker att detta inte är nått att skämmas över, men för mig är det det. Där jag växte upp ansågs både opera och balett (och klassisk musik med i många fall) som överklass fjollerier. Och att få höra det under sin uppväxt, särskilt när man är väldigt känslig och inte passar in alls, gör väldigt ont och man känner sig skamlig eftersom man lär sig att det man tycker om är fel. Ni kanske tror att detta har blivit bättre för mig nu som vuxen, men nej det har det inte. Det är bara ca en vecka sedan jag senast fick höra att man inte kan gilla ”sån där fjollmusik” (gällande opera). Som liten ville jag även bli balettdansös, men då jag är klumpigare än en elefant i en glasbutik skulle det aldrig ha funkat i vilket fall som helst. (Btw, skämdes även som yngre över att jag älskar klassisk musik med, men det har jag nästan kommit över helt)


Och från ”överklassunderhållning” till….tunnlar och hålor. Ja du läste rätt (vem har påstått att jag är okomplicerad😛 ). Varför jag fascineras av just tunnlar och hålor vet jag inte, jag bara gör det. Kan inte förklara vad för känsla det ger mig, men det är en bra känsla (ja jag måste hålla mig för att inte stima av glädje varje gång jag står och stirrar in i tunnelbanesystemet *skäms*). Att jag skäms över detta tror jag nog alla kan förstå. Det är inget som är särskilt normalt. Och det gäller alla möjliga typer av tunnlar och hålor… gångtunnlar, grottor, katakomber, rävgryt etc. Stört, jag vet.
tunnel

Från en knäpp sak till en mer mobid förtjusning. Jag gillar nämligen nått som kallas för Post-Mortem fotografering. De flesta utav er vet nog inte vad det är, men det är foton på döda familjemedlemar. Under 1800-talet så var det vanligt (särskilt bland de lite rikare) att fotas tillsammans med en bortgången familjemedlem (ibland fotades enbart den döde själv, fast på ett sådant vis att den skulle se levande ut). Fototekniken var fortfarande ny och där med rätt dyr så för många var det enda chansen att bli fotad. Detta är något de flesta personer av idag tycker är riktigt äckligt. Själv finner jag det fascinerande och vackert, och jag kan faktiskt förstå delvis hur de tänkte. Att jag skäms över detta är inte heller så konstigt, är ju inte direkt nått folk brukar gilla.
Jag väljer att inte ladda upp något sådant foto då en del kanske kan vara känsliga för det, men det ser inte otäckt ut, jag lovar. Googla på det om ni vill.
rip

Tänkte avsluta inlägget med denna video. Detta är en klassisk låt som jag tror i princip alla har hört. Den är väldigt vacker, så njut av den… det är en order!😉

4 thoughts on “Saker jag skäms över att jag gillar

  1. Anonym skriver:

    känner igen mig så mycket i att gilla tunnlar och hålor! det är underbart (kanske inte ”underbart”, men svårt att beskriva) att vara i grottor eller källargångar eller biltunnlar.😀 visste inte att det fanns någon annan som gjorde det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s