Keki to Yume

 

Har just börjat se på en för mig ny anime-serie.
Den heter Yumeiro Patissiere och handlar om en klumpig 14-årig tjej som varken är duktig i skolan eller i sport, men hennes lillasyster är en skicklig pianist.
Det enda Ichigo är bra på är att äta sötsaker. En dag träffar hon en mycket duktig konditor som märker att hon har väldigt bra smaklökar och ber henne börja på en internatskola för att bli konditor. Hennes mormor var en känd konditor och han har alltid velat gå i mormoders ”fotspår”. Serien är hur söt som helst och det finns 50 avsnitt av den plus en kortare fortsättnings-serie ^^
Men iaf, serien fick mig att delvis börja tänka på vackra bakverk, för jag älskar hur de brukar se ut även om jag faktiskt inte gillar tårtor och bakelser, har aldrig gillat det, men de är ofta vackra att se på. Så nu får ni se lite vackra sådana bilder😛 (klicka på bilden så blir den större ^^)

Sen fick det mig att börja tänka på vad mitt drömyrke (eller kanske ska jag säga yrken) skulle vara, och jag kan tänka mig att inget av de yrkena är någon chock för de som känner mig. Mitt absoluta drömyrke vore såklart att få rita manga och/eller anime eller bli barnboks-illustratör, men det är nått som jag vet är omöjligt för mig av olika skäl, tyvärr.
Nästa yrke på listan efter det är faktiskt bildterapeut, för som alla vet så gillar jag ju skapande och de som känner mig vet att jag gillar att hjälpa andra. Men frågan är om jag skulle klara ett sånt yrke utan att ta på mig folks problem för mycket? Jag vet faktiskt inte, är ju väldigt känslig och bryr mig nog lite för mycket ibland (om för mycket menas med vad som inte är bra för än själv). Och skulle jag fixa all den människokontakt med? Tveksamt. Sen kan man inte få CSN-bidrag eller lån för den typen av utbildning, vilket suger. Och man måste med största sannorlikhet bli egenföretagare.
Efter det kommer florist, vilket tyvärr betyder att jobba i butik och det är ett yrke som det är svårt att få jobb inom.
Scenograf är också ett yrke jag tycker verkar kul, men det är stressigt och svårt att få jobb inom *suck*

Ja som synes verkar inget av det jag vill jobba som vara passande för mig. Det suger ju. Önska jag hade lite andra intressen eller nått sånt. Äldreomsorgen så som min mamma och systrar jobbar med är inget för mig. Inte för att jag har nått emot äldre men skulle inte klara av att de dör och så, särskilt inte personer man kanske fäst sig vid.
Vad har jag då för krav på ett yrke? Jo för det första måste det ha en månadsinkomst som är fast, jag vill veta vad jag får så jag kan planera. Det får även inte vara särskilt stressande (där försavnn typ 80% av alla jobb som finns:/ :P) Sen ska arbetet vara givande och även gärna kreativt och om det i framtiden skulle funka för mig får det också gärna vara ett yrke där jag hjälper andra på nått sätt, gärna sådana som av samhället anses som ”svaga” eller ”mindre värda”. Men frågan är om jag nånsin skulle klara det pga all kontakt med människor det skulle innebära och att jag har en stor tendens att ta på mig andras problem och verkligen vilja fixa ALLT, vilket jag vet är omöjligt men försöker ändå.
Vilka krav jag har ;_; Har försökt dra ner på mina krav men jag vet att för att ett jobb skulle funka för mig måste det vara relativt lugnt, stabilt och det måste vara givande. Är det jag gör inte intressant och givande orkar jag inte utföra det, knäppt men sant. Men jag jobbar på det med, men jag blir inte särskilt mkt bättre på det. Visst alla arbetar ju bättre omd et de gör är intressant, men jag kan verkligen inte göra det jag ska då, ett av skälet till att skolan gick åt helvete.
Jupp det känns rätt omöjligt att hitta ett jobb jag faktiskt skulle gilla, men det är väll inget man ska begära antar jag. men så faen heller att jag tänker ge upp det hoppet helt än!

10 thoughts on “Keki to Yume

  1. Mellanvärld skriver:

    Mitt absoluta drömyrke vore såklart att få rita manga och/eller anime eller bli barnboks-illustratör, men det är nått som jag vet är omöjligt för mig av olika skäl, tyvärr.

    Räcker det inte med att kunna rita/måla för det?

    • kaosprinsessa skriver:

      Näe man måste klara av en väldigt ostabil inkomst och att ”slå sig fram” för att få jobb. Det är ett väldigt svårt, instabilt och tävlingsinriktad yrke, och det klarar inte jag av.

  2. emma lindvall skriver:

    Håller mig dig helt och fullt, så saker gör mig så rädd som att tänka på framtiden och jobb och sånt. Min dröm vore journalist/författare = också väldigt ekonomiskt osäkra, och trots det önskar jag stabilitet. Och vården har jag också funderat på, men vet inte om jag skulle orka med att jobba med sjuka människor 7 dagar i veckan… Eller generellt ett sånt yrke som kräver socialt så mycket av en, tvivlar att jag skulle orka det i längden?
    Finns det inte något yrke bland habiliteringen som är arbets… någonting. Som kan hjälpa en hitta rätt, och arbetsträna och sånt?

    • kaosprinsessa skriver:

      Arbetspraktik kommer jag få via min dagliga verksamhet, Steget Framåt, och den arbetskonsulent jag har där. Men de kan ju inte hjälpa mig med framtida yrke för det. Som det ser ut ska jag testa på att arbetspraktisera till våren nån gång på ett bibliotek 1-3 timmar/vecka.
      Sen problemet när det gäller framtiden främst för mig är att jag inte har någon tidsuppfattningt. För mig är allt samma sak typ. Vet inte hur jag ska förklara, men typ det jag inte ser kan jag inte än få till nån tanke riktigt om att det finns. Jag har tom svårt att förstå att människor inte finns när jag inte ser de, även om jag vet att de gör det.

  3. emma lindvall skriver:

    Kanske kontakta nån studievägledare? Man brukar kunna majla dem frågor. Borde inte AF kunna hjälpa en med guidning också?
    Själv är jag 23 och har som sammanlagd arbetslivserfarenhet ett sommarjobb jag hade i en månad. Det är allt. Känner delvis igen tidsförvirringen, men helt också hållet det andra. Det känns på något sätt inte som om alla människors liv pågår när man inte träffar dem, har också väldigt svårt att föreställa mig att andra har lika mycket tankar och sånt, ett känsloliv etc. Eller som att i alla lägenheter runtomkring en så finns det massa familjer som lever sina egna liv…

    • kaosprinsessa skriver:

      Vet inte ens vad jag skulle fråga. Sen känns det för tillfället onödigt med eftersom jag inte mår bättre nu än tidigare. Arbetspraktik måste jag ut på för FK kräver det. Jag har aldrig haft ett jobb och AF blev jag utslängd från och den anpassade arbetspraktik jag fick där klarade jag av i 4 dagar innan jag bröt ihop. Har testat att plugga med ett flertal gånger och det har också gått åt helvete. Så det känns som att det inte är så mkt jag kan bli heller.
      Jag har inget problem att förstå att folk tänker och känner lika mkt som jag, men förstå vad är ju en annan sak. Planering klarar jag inte av alls och om jag ska minnas nått så måste jag ha en specifik detalj med i minnet för att jag ska veta om det var nått som hände igår eller för 4 år sen eller nått sånt. Tex om jag i minnesbilden ser att jag bode i Växjö tex så vet jag att det är ca 4-5 år sedan den grejen hände.
      Jag är 25 år, blir 26 i januari.

  4. emma lindvall skriver:

    Hej – detta gillar jag, detta är jag bra på och detta är jag mindre bra på kanske? Men borde man typ inte kunna arbetspraktisera till 50% / 75%? Jag vet inte, men det borde ju vara möjligt. Och det är helt sjukt att AF kan kalla det anpassad arbetspraktik när den inte är anpassad för individen, utan snarare individens person. Jag försökt med ”högre studier” tre gånger nu, första gången höll jag ut ett år, sen bytte jag stad, höll ut 8 månader och flyttade tillbaka till sthlm, påbörjade nya studier och höll ut tre månader och sedan dess (i mars) har jag varit sjukskriven – men har DBT:n två gånger i veckan… Tycker det ser så lätt ut när klasskamrater har har extrajobb, men bara att gå in på AF ger mig super ångest. Hela den proceduren…

    Jag fyller 24 i mars, men jag har nog aldrig känt mig som ”min ålder”, aningen yngre eller mycket äldre…

    • kaosprinsessa skriver:

      Ingen aning, men jag är långt ifrån redo med att ha 50% arbetspraktik, men det tror jag man kan ha. AF blev jag utslängd från då jag ansågs vara för sjuk för de. Själv har jag varit sjukskriven i 4 år nu och min aktivitetsersättning jag har nu går inte ut föräns december nästa år, så än behöver jag iaf inte känna någon ångest över det.
      Jag ska ha fritt måleri på Svalans bildateljé måndagar och onsdagar och två grupper via Steget Framåt (min dagliga verksamhet), en matlagningsgrupp och en grup som heter ”Balans i Livet”, det är på tisdagar och torsdagar. Sen träffar jag min kontaktperson här på stödboendet 1 gång/vecka (vilket brukar vara onsdagar) och mitt boendestöd på fredagar. Men oftast blir det bara Svalan på måndagar, Steget Framåt på torsdagar och sen att jag träffar boendestödet och kontaktpersonen. Fast även det känns egentligen för mkt:/
      Det längsta jag höll ut med studier var 3 månader.
      Jag känner mig enbart betydligt yngre än vad jag är, typ mellan 15-17 år.

  5. Nittonniotre Emmie skriver:

    Vet inte om det här är något du kan applicera på dig men för mig så kan jag gå in i en roll i musiken. Och då spelar det ingen roll om det blir stressigt, och därför tänker jag att jag nog kommer klara att jobba med det iaf. För jag uppskattar musiken så mycket, och om det blir för mycket kan jag mina saker och har en stadig auto-pilot. Så jag tänker att om du tar det du verkligen gillar och kör trial-error metoden så kanske du lyckas bygga en sån autopilot med och då spelar det ingen roll om du måste ”slå dig fram” i branschen…?

    • kaosprinsessa skriver:

      Tyvärr funkar jag inte så:/ Det har ju fortfarande mkt med det ojämna ekonomiskt sett att göra med och jag skulle aldrig klara av att hävda mig på det sätt man måste göra inom konstbranchen. Plus att om jag inte känner inspiration för den grejen då så kan jag inte göra den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s