Självskador, känslor och HSP… och ett duschhandtag

Som de flesta vet så skadar jag mig själv och har gjort det sedan jag var 12-13 år. Ja det medvetna skadandet. Sen har jag en annan typ av självskadande som jag alltid har haft som består av att tunga huvudet i väggen eller slå/klösa mig själv. Nått jag enbart gör när jag är för stressad av nån anledning och nått som tydligen är vanligt bland folk med AST. Men det var inte just det detta inlägg skulle handla om utan det jag tänkte skriva om är att psykiska problem inte på nått sätt är kul och att man inte kan tävla om ”vem som mår sämst”. Man kan bara jämföra sitt lidande med just tidigare lidande man känt. Det finns ju skumt nog de som tror att alla skadar sig enbart på grund av uppmärksamhet, vilket inte stämmer. Själv lyckades jag dölja mitt skärande rätt bra fram tills jag var nästan 20 år. Men visst det finns några som gör det för att få upmärksamhet, men det ger inte andra rätten att prata skit om de. För oavsett orsak till självskador så finns det INGEN som gör det utan att man mår JÄVLIGT dåligt. Det finns ingen som mår bra och helt plötsligt bara tar upp en kniv och skär sig eller en hammare och slår sig med den bara för att. Personen kanske inte verkar må dåligt, men hur man mår syns ju oftast inte. Själv till exempel så syns det i princip aldrig hur jag mår och humor är för mig ett sätt att klara av mitt mående. Något som tyvärr ofta misstolkas av andra (inkl vården) som att jag mår bra. Psykisk ohälsa syns inte utanpå, vem som helst runt om dig kan egentligen må skit utan att du vet om det. Även fast man faktiskt kan känna av att nått är fel, eller iaf så kan jag det även om jag oftast inte vet vad som är fel och förrut (ibland fortfarande) trodde att jag inbillade mig när jag kände sånt.
Anledningarna till varför man skadar sig är olika med. Det finns några som gör det för att slippa känna de känslor de har, några för att få känna nått och andra (jag till exempel) gör det som bestraffning för de fel man gjort. Självklart finns det fler anledningar än dessa, men dessa anledningar är de som verkar vara vanligast.
En person som skadar sig är heller inte sämre, feg, usel eller nått sånt utan en människa som har väldigt ont i själen. Och alla vet nog hur det känns att vara ledsen, men tänk då det fast mycket mycket mycket värre, då börjar man närma sig den smärta personer som skadar sig verkar känna. Och motsatsen till vad många tycks tro är oftast självskador inte ett uttryck för självmordstankar utan ett sätt att orka överleva.
Man ska inte heller behöva skämmas över sina ärr och man skainte behöva få höra otrevliga kommentarer över det heller. En person med självskade-ärr är inte äcklig. De ärren är inget annorlunda än de ärr man får vid en olycka. Det är bara ärr, hudvävnad… inget konstigt, inget främmande och inget äckligt.
Och sist, när det gäller självskador, tänkte jag säga att det är något som kan drabba vem som helst oavsett kön, ålder, ursprung, status etc, och inte bara tonårsflickor som många tycks tro och att det kan se ut på många sätt och inte bara att skära sig. Jag tänker inte rabbla upp alla sätt man kan skada sig på för det ser jag som helt onödigt.

Nu till lite mer vardagliga saker😛
Det är ju fredag så gabriel har ju varit här. Han lyckades få iväg mig in till city och Clas Ohlson i jakt efter ett nytt duschhandtag. Anledningen till det är att jag hatar att duscha för jag tycker att det gör ont, så vi skulle leta efter någon som gav mjukare strålar. Vilket vi till slut lyckades göra.
Jag provduschade nyss (vilket jag behövde då jag inte duschat sen förra veckan pga att jag inte ens stått ut med tanken på den hemska duschen :$) och det är inte längre helvetet att duscha, utan mer som nånstans mellan skärselden och jorden. Bada, det är himmelriket😛
Han smorde även gångjärnen på badrumsdörren åt mig med symaskinsolja😛 Innan lät den som en misshandlad katt, nu är den tyst.

Jag har även varit på biblan och där lånade jag två böcker.
En av de fastnade jag med redan på biblan😛 ”Nattens Cirkus” heter den och fanns på Fantasy-hyllan (ofc). Den andra boken hittade jag av en slump och den heter ”The Highly Sensitive Person’s Workbook”. Jag har läst lite om HSP på internet tidigare och det stämmer verkligen bra in på mig (nej det är ingen diagnos utan mer en benämning) och jag har hört att den där arbetsboken ska vara bra. Så skadar ju inte att läsa lite i den och så.

2 thoughts on “Självskador, känslor och HSP… och ett duschhandtag

  1. emma lindvall skriver:

    Väldigt bra inlägg om självskadande! Har också varit väldigt, väldigt duktig på att dölja det. För man blir ju det tyvärr…

    Jag tror att det är just det, när man visar sår eller ärr så vet folk helt enkelt inte hur dom ska reagerar, för såren och ärren är ju ett tydligt bevis på hur dåligt man mått, vilket folk generellt inte vill bli påminda om eller vet hur de ska bete sig… så istället häver de ur sig idiotsaker! Tycker själv att det är obehagligt när folk kommenterar mina ärr.

    • kaosprinsessa skriver:

      Personligen har jag enbart fått taskiga kommentarer irl om mina sår och ärr av psykpersonal. Andra människor har aldrig sagt nått idiotiskt om det irl. Där emot via internet har jag ju fått höra en del. Men jag skäms inte över de, har jag aldrig gjort. Anledningen till att jag dolde det var delvis för att jag inte ville oroa morsan och delvis för att ingen frågade. På skolgympan och så såg de det ju för då hade man ju bara t-shirt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s