Det slutar iaf bättre

Gårdagen var lång och jobbig.
Först var jag till Klara Mera-lägenheten med Gabriel och där var det ju en del folk, plus att Gabriel ibland är som en pillig treåring och gärna trycker på alla knappar han hittar och alla ger ju såklart ljud ifrån sig😛 Ok då jag pillade en del med, men mest på sånt som förhoppningsvis inte skulle ge ifrån sig nått ljud.
När jag kom hem så la jag mig och vilade en liten stund, för sen var det dags för planeringsmöte.. eller vad det nu var Sarah kallade det för.. med Gabriel, Sarah och mig.
Orkar inte gå in i alla detaljer där men det var tortyr.
Sen på kvällen var det cafékväll med Attention Ung och då var UR där och filmade, vilket jag inte riktigt uppfattat och då blev det för mkt.
Kände hur paniken steg med mer än 100% och jag flydde till ett tomt rum och försökte hålla tillbaka både paniken och tårarna, och jag lyckades rätt bra med tårarna iaf.
Passade även på att trakassera Gabriel lite via sms.
Hur natten var tänker jag inte ens gå in på, men den var långt ifrån bra.

Denna dag började lika dåligt som den förra slutade, men jag tog mig iväg till Steget Framåts studiebesök till synagogan ändå.
Studiebesöket var väldigt intressant och synagogan var otroligt vacker.
Kvinnan som var våran guide var jätteduktig och hon hade nog kunnat hålla på i evigheter.
Men när hon nämnde Förintelsen fick jag rätt stora skuld/skamkänslor. Det blev inte bättre av alla minnesmärken över det hela utanför med bla namnen på de olika koncentrationslägrena i versaler. Men egentligen är ju det inget jag ska behöva känna skuld och skam för, jag hade inget med det att göra och faktum är att jag undviker alla filmer och så om det hela sen jag först fick ångest, sen spydde och sen svimmade på skolan när vi fick se en film med riktiga foton och filmsnuttar från koncentrationslägrena och så. Det är nått jag helst vill glömma, men tyvärr sitter de bilderna kvar där alltför väl.
Men trots den obehagliga delen ansåg jag att studiebesöket var värt att göra.
Efteråt gick jag och köpte en tangle toy i Varsams butik.
Det är en sorts pill-leksak för oss som aldrig kan vara stilla med fingrarna.
Den är underbar!
Inköpet följdes av ca 3 timmars promenad och att jag blev så kall att jag inte blev uppvärmd av en varm dusch.
Men pillgrejen, promenaden och alla klagovisor till Gabriel (som tålmodigt lyssnar.. eller ja läser) har hjälpt och jag känner mig inte längre akut självmordsbenägen som jag gjorde innan.
Att det sedan började snö gjorde det inte sämre, inte heller att jag hittade en rätt bra streaming av en film jag älskar, ”Baron Münchausens Äventyr”.
Den är helt störd! Men underbar. Har du inte sett den så bör du göra det.
Iof är jag den enda jag känner som gillar filmen😛
Här har ni iaf en trailer:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s