Kompisar, muffins och lite till

Tänkte börja med att berätta en kul grej från igår kväll.
Igår efter att jag hade duschat och precis klätt på mig pyjamas vandrade jag smått förvirrad runt i lägenheten och försökte komma på vad det var som kändes en aning annorlunda. Det var liksom en diffus annorlundahetskänsla. Jag fick sedan syn på glasögonfodralet och kom på att det som var annorlunda var att jag inte hade glasögonen på mig 😛 Antar att det betyder att jag inte är helt ovan med de längre.

Idag har Nori varit här för de har sanerat hennes lägenhet.
Då passade jag på att baka en testomgång med glutenfria chokladmuffins så att hon kunde få vara testkanin och se om de var goda så jag kunde servera de på tepartyt på lördag.
Och det var de. Vi kom båda fram till att varken utseende, smak eller konsistens avslöjade de som glutenfria. Wohoo!
Så nu behöver jag bara baka lite flera >.<
Här har ni iaf receptet. Bakade bara en halv sats denna gång och hade ingen glutenfri mjölmix hemma så det lev en egengjord blandning av ris-, majs- och kokosmjöl. Dessutom blev de inte kladdiga, men goda ändå (ville faktiskt helst inte ha de det).

Sen har jag även varit hos Dino och hämtat madrassen som Emmie ska få sova på medan hon är här. Och så har jag fått min stora idagbok som jag hade beställt. Ja jag har faktiskt inte nämnt det här tidigare för jag skäms lite. För det känns som att det är nått man ska använda till förståndshandikappade typ och jag är väldigt känslig när det gäller min intelligens. Men efter att ha kollat på den på dess onlinesida ett flertal gånger kunde jag inte låta bli att beställa prova-på-paketet. Den ser ut som nått som skulle kunna hjälpa mig och då måste jag ju testa. Så får väll se hur det kommer att gå.

Annonser

The Subtle Aspie

”Then at the opposite extreme, there are Aspies who go to extreme pains to fit in and be pleasing. These people may have strange, eccentric behaviour but their difficulties can be very subtle. These are the people who are more likely to suffer in silence and go without diagnosis, either for a long time or forever.”
– Appreciating Asperger’s syndrome by Brenda Boyd page 54

The ”who go to extreme pains to fit in and be pleasing”-part gave me a painful and very unpleasant feeling in my tummy and made me cry.
I don’t like when I find things that describe me ”too” well.

Att vara Tanya

När jag var hos kuratorn så säger Carina en sak till kuratorn: ”Jag försöker få Tanya att förstå att det är okej att få bara vara Tanya.” Och visst hon har nämnt flera gånger att det är ok för mig att bara vara mig och hon säger även att hon vill att jag är helt ärlig till henne och så. Själv står jag alltid bara där och stirrar tomt när hon säger så.
Visst det kanske funkar i teorin att bara få vara som jag är, men inte i praktiken.
Även folk som tidigare sagt att det är ok att vara mig har senare klagat på nått jag gjort eller sagt eller så då jag försökt att vara som jag är. Så nej, det är inte ok att bara vara Tanya. Den riktiga Tanya passar inte in i samhället som hon är utan måste ständigt försöka passa in och inte ens då funkar det.
Carina tror säkert att den riktiga jag och den Tanya hon får se är rätt lika varandra, men det är inte så. Önska det vore så. Önska jag var lika driftig och kapabel som jag kan spela att jag är. Men sen när ingen ser mig så faller allt det där.
Och det kommer inte spela någon roll hur många gånger hon ber mig vara helt ärlig så kommer jag inte kunna vara det. Jag vill inte vara i vägen, besvärlig eller jobbig, så därför vill jag inte gnälla, säga nej eller säga att jag inte förstår. Jag vill inte göra någon besviken och jag vill inte verka dum.
Därför kommer jag fortsätta att spela det spel jag redan gör. För jag har inget annat val om jag inte vill göra folk arga och besvikna.

Hur det gick på hab och lite sånt

Jag tror att det gick bra hos kuratorn på hab idag.
Hade med mig Carina så hon skötte det mesta pratet, skönt nog.
Men när det gällde mina känslor och sånt fick ju jag prata och jag hatar sånt.
Så svårt att veta vad jag ska säga.
Fast gillar iaf kuratorn.
Hon skulle iaf snacka med teamet och höra vad de tycker, om det är kurator eller psykolog som skulle vara bäst för mig att träffa där.
När de bestämt sig skulle jag få ett brev.
Kuratorn frågade om jag ville att hon skulle vara med första gången jag och psykologen skulle träffas om det blev så att jag fick en psykolog. Jag visste inte vad jag skulle svara, för visst gillar jag henne men känner mig inte liksom säker med henne och så än. Så efter en del lirkande ställde Carina den underbara frågan ”Vill du att jag eller Gabriel istället följer med?” och jag börjar nicka intensivt och ”ja!!”. För jag är så pass störd att jag inte vågade säga/fråga det själv.
Efteråt gick jag och Carina till det (nyöppnade?) Wayne’s Caffee vid entrén och drack lite juice och pratade om lite annat innan vi avslutade helt och hon provade mina glasögon 😛 Hon tyckte inte att man såg så bra med de 😛 Jag tycker jag ser väldigt skarpt med de 😛

Innan mötet med kuratorn var jag på Forum Funktionshinders bibliotek och lånade tre böcker. Har inte varit där sedan i maj, så det fanns en del nytt och intressant. Tyvärr är det många böcker där som verkar intressanta men som är för krångliga för mig att läsa/hänga med i. De böcker jag lånade var iaf:
* Stress och psykisk ohälsa hos unga med autism och Aspergers syndrom – Diana Lorenz
* Appreciating Asperger’s syndrome – Brenda Boyd
* Världens viktigaste bok: om kroppen, känslor och sex – Nathalie Simonsson :$

Förövrigt är det inte lika läskigt (iaf inte här hemma) med att allt ser annorlunda ut nu.
Men rulltrappor och spiraltrappor är äckliga för de ”ormar” sig och beter sig inte som de brukar göra. Dessutom ser saker högre och längre ut så har fått nån form av höjdskräck litegranna. Hoppas det går över fort, för det är rätt jobbigt ändå. Sen stör jag mig lite på att jag ser nått jag inte gjort förr (dvs bågarna), men jag lär väll vänja mig.
Men annars går det bra och hittills har alla som sett mig eller bild på mig med glasögonen sagt att jag passar bra i de (på olika sätt såklart). Tom två främlingar har sagt att jag är fin (och då antar jag att glasögonen inräknas :P)

På vägen hem köpte jag en förpackning vaniljpudding på Lidl för jag älskar det och ansåg mig förtjäna det efter allt rengörande igår och dagens kuratorbesök.
Så just nu sitter jag och äter den (ja jag åt faktiskt mat innan).
Och julen är snart här för Lidl har fått in sina konstiga tyska julkakor och sånt.
Stollen (fniss är alla galna i Tyskland under jul) och nått som typ hette oblater (det använder man ju vid nattvard o.O) och nått som ser ut som en stubbe med torkad frukt i (usch!). Och ja jag älskar att kolla på udda saker på Lidl 😛 Lättroad, javisst!

Glasögon

 

Nu har jag fått mina glasögon.
Det kommer kännas lite snett och snurrigt för mig i ca 2 veckor. Det är tydligen den ungefärliga tiden det tar för ögonen att vänja sig vid glasögonen.
Chockade kvinnan på Synoptik för hon undrade om jag hade linser men jag svarade att jag inte hade det och aldrig haft glasögon heller och jag sett som jag gör typ så länge som jag kan minnas. Anledningen till att hon blev chockad är för att jag tydligen har rätt mycket brytningsfel.
Just nu lutar allt lite och golvet känns liksom ojämnt och det känns som att jag är ca 1-2 dm längre :S Men det är inte så farligt. Det värsta är att allt ser så annorlunda ut. Den värld jag levt i ser inte alls ut så här. Den är inte så här klar och fast och har inte alls så här starka färger. Kanske låter bra tycker ni men jag tycker att det är läskigt T_T
Men tar jag av mig glasögonen känns det också konstigt och skumt nog får jag värk runt ögonen och så nästan på en gång då och det känns helt plötsligt som jag inte sovit på en vecka (i ögonen alltså). I don’t like this!
Jag ser dessutom väldigt konstig ut… vågar inte posta bild riktigt än.

Förberedelser, stress och lite annat

Har suttit en liten stund nu och planerat inför tepartyt på lördag.
Vad jag ska utfodra mina gäster med och vart jag ska sätta de.
Jag hatar planering >.<
Men det ordnar sig säkert, om inte så har ju alla som kommer, utom en, NPF-diagnoser så de fattar min virrighet iaf.

Sen sitter jag och oroar mig för utställning med Teater Accent.
Vet inte om och hur jag ska klara den.
För det första så är jag långt ifrån färdig med det som ska ställas ut och jag vet inte hur jag ska få tag i ramar till bilderna.
För det andra så vet jag inte hur jag ska klara av att vara själv bland alla människor utan någon jag känner och de lär ju vilja prata med mig och så med.
Vill verkligen strunta i det hela, men tror inte jag kan det för då sätter jag ju de som fixar utställningen i klistret. Och dagen efter är det ju vernissage för utställningen jag kommer ha med Aspuddens kreative verkstad (dit Svalans bildateljé tillhör) och jag vet inte hur jag ska orka med allt.

Apropå Svalan så klarade jag inte av att gå dit idag. Åkte till Aspudden men klarade inte av att gå in i lokalen. Var inte där förra måndagen heller :/
Måste hinna klart med min demon-tavla till den utställningen med.

Och kl 15 kommer Sarah och vi ska tvätta och städa och jag undrar vart jag ska få kraft till det. Men tvätta måste jag verkligen göra… städa.. ja det behövs väll det med antar jag. Men just nu känns det mesta övermäktigt.

I morgon ska jag till hab och kuratorn där. Carina följer med. Men det känns ju jobbigt ändå. Är alltid jobbigt att prata så där och vara i centrum, särskilt när man bara sitter ner och alla stirrar på än. Och Carina vill att jag ska prata om mina självskador med kuratorn och jag fattar inte varför. Jag ser inte det som ett problem, men Carina gör det. Jag tycker bara det är jobbigt att prata om det för det känns som alla överreagerar på det.
Får väll se hur det går och vad Gunborg säger (annars gillar jag henne, hon är trevlig och blir aldrig irriterad när jag inte kan svara och hon tom stängde av den där surrgrejen.. minns inte vad det var). Funderar på att åka dit lite tidigare och kolla lite i Forum Funktionshinders bibliotek innan. Bibliotek är alltid lugnande så då hinner jag varva ner lite innan det är dags för utfrågningen. För efteråt kommer jag bara vilja åka hem innan det blir alltför mkt folk i tunnelbanan.