Varför en som inte känner mig kan tro att jag har borderline

När jag utreddes hade jag under tiden mer eller mindre kontakt med fyra läkare.
Av de fyra var det bara en som hade någon erfarenhet av NPF-diagnoser.
Han kollade visserligen igenom själva testerna, men grundade mycket av sina beslut på våra samtal och hur jag svarade på han frågor.
Enligt honom har jag autistiskt syndrom (men som jag fick honom att ändra till AS då det inte låter lika retarded), ADHD, utmattningsdepression och fobisk personlighetsstörning. När jag tog upp att min dåvarande psykolog, Aparna, ansåg att jag har borderline personlighetsstörning så tyckte han att det absolut inte stämde, men han sa även att okunniga kunde tro att jag har det pga vissa saker. Så det är det tillsammans med min egen analys (eller vad jag ska kalla det för) som jag kommer skriva om här. Tänkte börja med att kolla på diagnoskriterierna för bpd.

En borderline personlighetsstörning enligt DSM IV karakteriseras av ett genomgående mönster av instabilitet i relationer med andra människor, i självbild och affekter, samt markerad impulsivitet med början i tidig vuxen ålder. Detta visar sig på olika sätt, varav minst fem av följande:

  1. Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.Tror inte jag gör större ansträngningar än andra för att undvika separationer  brukar tom kunna klara det bättre än många andra. Visst har jag blivit ledsen och så när en kompis försvunnit, men återhämtar mig ofta snabbt och tänker sen inte direkt på det.
  2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.Detta tror jag aldrig att jag har gjort. Skulle väll isf vilja påstå att jag enbart idealiserar vissa personer, typ Dino, men kan inte minnas att jag någonsin extremt nedvärderat någon. Jag är inte riktigt sådan.
  3. Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.Jo detta är nått man kan se hos mig, men det tror både jag och min fd. läkare beror på att jag aldrig riktigt har passat in någonstans och därför alltid försökt hitta något som är jag. Vilket jag fortfarande har. Jag känner mig liksom inte hel… äsch… vet inte hur jag ska förklara.
  4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.Impulsiv kan jag vara, och var det mer innan jag fick mina mediciner, men det kommer ju från min ADHD. Men det enda impulsiva jag gjort som fått mer eller mindre allvarliga konsekvenser är att jag köpt grejer istället för mat och att jag sagt saker utan att tänka.
  5. Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar.Jo det vet ju alla att jag gör, men självskador återfinns inte enbart hos personer med borderline. Det är även vanligt bland både NPF-diagnoser (särskilt hos tjejer) och depression och ångestsjukdomar.
  6. Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).Detta stämde in på mig, men mina ADHD-mediciner har i princip tagit bort det helt. Alltså får ju fortfarande ångest och så, men det svänger inte lika mycket och fort som innan. Att ha kraftiga humörsvägningar är vanligt bland tjejer med ADHD. 
  7. Kronisk tomhetskänsla.Nej, detta stämmer inte. Känner mig visserligen kroniskt trött och ofta att det fattas nått (alltså som i att det fattas nått i mitt liv, inte i mig), men känner mig inte tom.
  8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).Vredesutbrott är inte ovanligt bland personer med ADHD och/eller AS. Det är ju nått båda diagnoserna är lite kända för, extrema aggressionsutbrott.
  9. Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.Paranoid är jag nog aldrig riktigt, inte mer än någon annan. För alla kan ju någon gång ibland känna som att någon bevakar de. För mig verkar de tankarna visserligen främst hänga ihop  med sociala tillfällen. Dissociation vet jag inte helt vad det är, men jag vet att dissociation inte enbart finns i borderline utan även i andra tex vid ångestsjukdomar och PTSD.

Det den där läkaren sa var iaf att de instabila känslolägen jag då hade förmodligen berodde på min ADHD (vilket det tydligen gjort då mitt humör har blivit mycket mer förutsägbart och stabilt sen jag fick ADHD-mediciner). Samma sak gäller med min impulsivitet, det är ju faktiskt en av kriterierna för ADHD. Problem med att hantera och förstå mina känslor trodde han beror på min autism tillsammans med impulsiviteten från ADHD.
När det gäller identitetskänsla och självuppfattning så trodde han att mina problem och så med det beror på att jag ständigt har fått känna mig (och fortfarande känner mig) utanför och missanpassad tillsammans med att jag blivit mobbad och utnyttjad (då jag är rätt naiv av mig). Detta är inget som är ovanligt för personer med AS och är också hyffsat vanligt bland personer med ADHD. Självskadebeteendet har jag fått pga att jag inte kan verbalisera mina känslor på ett bra sätt och senare som straff för alla fel jag gör och att jag inte verkar lära mig av de (och det är ju svårt att lära sig när man inte vet exakt vad man gör för fel) enligt samma läkare. Även detta är inte helt ovanligt bland personer med NPF.
Jag har ju haft en del tid att tänka på detta (drygt ett år faktiskt) och jag håller med det han har sagt. Det är nog förmodligen så det är.
En sak som verkligen motsäger att jag har borderline också är att personer med borderline brukar ha ett stort behov av kontakt med andra människor, nått jag verkligen inte har, dessutom brukar personer med borderline ha bra social kompetens och lätt kunna (omedvetet) manipulera andra. Personer med borderline brukar oftast anses som ombytliga, opålitliga, aggressiva och känslokalla av andra, något jag inte tror andra anser att jag är. Möjligtvis att folk som bara träffar mig lite kort kan anse mig vara känslokall eftersom jag oftast har svårt att visa mina känslor, särskilt i sociala situationer då min tankeverksamhet upptas av annat.

Nu orkar jag inte skriva mer😛 Skrev detta mest för mig själv för att få ut det hela i skrivna ord.

4 thoughts on “Varför en som inte känner mig kan tro att jag har borderline

  1. Mellanvärld skriver:

    Dissociation vet jag inte helt vad det är

    Har för mig att det är när man får overklighetskänslor, eller att man känner sig som en åskådare i sitt eget liv, vet dock inte vad som räknas som ”allvarligt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s