Kära dagbok…

Idag har jag städat ut mitt rum hos min farbror.
Det kändes konstigt att vara i rummet när det var så där tomt.
Kunde redan då känna hur det gula och kletiga började röra på sig.
Men städningen gick bra iaf, men sen när jag gått och låst och dumpade nycklarna genom brevinkastet fick jag panikångest. Ingen aning om varför. Det gula kletet spred sig lite mer.
På tunnelbanan hem så hör jag (trots att jag lyssnar på musik) tre killar snacka om nån fest de varit på och om en tjej där som de alla hade ”knullat hårt som fan”. När tjejen sa nej så fortsatte de eftersom ”den lilla horan gillar hårda tag och menar ja när hon säger nej”. Visste inte om jag skulle spy, slå till de eller bara sitta kvar och försöka ignorera de. Det blev nästan alternativ ett men jag försökte med alternativ 3 så gott jag kunde.
Nu är jag hemma. Allt är kaos här inne. Det ser ut som en storm har dragit fram. Allt är nytt och jag vet inte vart saker är och vet inte ens vart man slänger sopor eller vart tvättstugan är. Nu kan jag dessutom känna att det gula kletet har kletat in nästan hela mig i dess slemmiga tentakler. Jävla skit. Jag vill inte…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s