Planering, psyk, nya människor och sömn

Jaha hur ska jag börja?
Hade en jättebra början i huvudet nyss men den försvann.
Igår hade jag iaf tvättstuga, trodde aldrig den skulle ta slut.
Satt även och snacka om/planerade inför flytten och boendet samt mötet på psyk på måndag med Gabriel och Carina.
Minns väll typ hälften av vad som sas, men har papprena hemma så kan läsa igenom senare. Iof är nog en del av glömskan frivillig för jag avskyr att prata om mina svagheter, känner mig som värsta mongot då. Lyckades iaf hålla mig från att rodna men önskade att jag hade kunnat försvinna då, men det kunde jag ju inte.
Carina tror som vanligt att min ”historia” är det som får mig att må dåligt. Har försökt förklara för henne att så inte är fallet men det verkar hon aldrig fatta så jag har gett upp om att förklara nu. Psyk har väll det med nån gång då de faktiskt har frågat om det. För jag börjar ju liksom inte bara prata om det. Ser liksom inte vitsen med det. För för det första så är det ju inte det jag går runt och tänker på och för det andra kan jag inte se hur prat skulle kunna hjälpa mot nått sånt heller. Hänt är ju liksom hänt, tycker bara det känns korkat. Enda anledningen att jag går till psyk är för att få mina mediciner och intyg till FK, annars skulle jag aldrig nånsin gå dit. Fattar inte vad de ska göra eller hur de ska hjälpa mig. Men så får man inte säga, för då har man gett upp tydligen. Det enda sättet jag skulle kunna bli hjälpt av är antingen att min  AS och det mirakulöst försvinner eller att hela samhället plötsligt förändras så alla är välkomna som de är, vilket inte heller kommer hända, samt att jag får veta exakt vad min framtid blir så jag slipper all ångest kring det, men det kommer inte heller hända. Och kan psyk göra nått åt detta? Svar nej. Psyk är helt jävla värdelöst faktiskt. De är totalt okunniga och gör mig oftast bara mer frustrerad. Och just nu är jag mest bara arg, på typ allt och alla. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker berätta eller så så kommer ingen nånsin fatta. Nej jag vill inte se nån mer just nu, ingen alls. Jag vill vara arg, svartklädd, svartsminkad och supa mig full på nån taskig krog, eller nått i den stilen. Jag vill slåss och ha sönder saker. Det är vad jag vill.
Men jag kommer inte göra nått av det där, så ni behöver inte oroa er (om ni nu skulle det, inte för att jag tror det. och skulle jag faktiskt vara mig själv så skulle de flesta inte vilja ha nått med mig att göra. även om de säger att det inte är så, men jag vet det för de har inte sett mig. ingen har det utom Dino. jag vet inte om jag vill visa mig heller för nån.)
När jag har flyttat tänker jag faktiskt stänga in mig ett tag och kommer förmodligen inte släppa in nån. Tänker vara där instängd och ta ut all min ilska, frustration och ångest på mig själv och på papper (alltså jag tänker rita om ni nu inte fattade det). Tänker leva på te, varma koppen och theralen. Rita, se på skräck, förbanna mig själv och sova. Sova theralen-skänkt sömn i 12 timmar per dygn eller nått i den stilen. Och om ni nu skulle ha nått emot det så skiter jag fullkomligt i det.
Men det kommer säkert inte bli så ändå, för lilla dumma fega Tanya är ju rädd för vad andra skulle tycka om det, att andra kanske skulle bli besvikna eller nått.
Fast ibland har jag lust att skära sönder armarna, så djupt jag vågar och bara visa alla och skrika ”se det gör ont i mig med”. Men då får jag väll skit för det med. För antingen visar jag inte hur det är tillräckligt eller så visar jag det för mycket. Aldrig blir folk nöjda.
Ja ja ska sluta gnälla om detta och gå vidare med andra ämnen.

Igår efter allt prat och tvättstuga och skit så skulle jag träffa Dino, en kompis till han (och som även jag pratat lite med) och en kompis till den kompisen inne i city. Det var väll rätt trevligt, men jag var så jävla trött. Allt fram tills efter kaffet är helt dimmigt. Minns att jag gick ut och satte mig och väntade på de vid en affär för jag kände att allt bara snurrade och jag visste att jag var tvungen att få sätta mig annars skulle jag svimma. Dino verkade märka det med då han sa att jag nog behövde kaffe, vilket jag gjorde också. Slurp slurp sa det och gick fort att dricka (kärlek till starbucks islattes som innehåller 103mg koffein/”burk”). Efter det blev det Donken, inte favvostället direkt men fick i mig några nuggets och strips, sen mådde jag illa (duh inte så konstigt, är Donken vi snackar om >.<)
När jag och Dino kom hem till honom på kvällen så var vi inte vakna länge. Kl 21 gick vi faktiskt och la oss och jag somnade redan runt 22 och sov tills kl 10 (och vakande bara 2 ggr under natten). Skulle visserligen kunna lägga mig och sova bort resten av dan med, men det är inte bra. Dino sover igen😛 Men ska strax väcka honom för det sa han att jag skulle. Hans frukost bestod av nudlar och 5-6 glassar och min av te och chokladpraliner. Oh yes vi är såååå nyttiga. Men vad då vi har ju haft ett träningspass på morgonen😉
Nu ska jag gå och peta på honom. Hej så länge, lär ju blogga nått mer idag.

2 thoughts on “Planering, psyk, nya människor och sömn

  1. Mellanvärld skriver:

    och skulle jag faktiskt vara mig själv så skulle de flesta inte vilja ha nått med mig att göra. även om de säger att det inte är så, men jag vet det för de har inte sett mig.

    Hur kan du veta att de inte skulle vilja ha något med dig att göra, om de inte har sett dig?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s