Ålder

Läste nånstans för inte så länge sedan (tror jag) att personer med AS/HFA brukar mognadsmässigt vara 1/2-1/3 av sin biologiska ålder.
Det skulle betyda att jag mognadsmässigt skulle vara mellan ca 8 – ca 12 år gammal.
Vilket låter lite för ungt.
Känner mig nog mer som ca 15-17 år mognadsmässigt.
Fast det där med ålder skrämmer mig lite.
Glömmer hela tiden att jag faktiskt är 25 år för jag känner mig inte som 25 år och känner inte igen mig i andra 25 åringar.
Känner mer igen mig i tonåringar och det är även de jag generellt sett kommer bäst överens med.
Folk tror att jag är yngre med.
Både pga sätt och utseende.
Och så länge folk inte får veta min riktiga ålder brukar allt vara lugnt.
Men när de får veta det brukar jag få en ”föreläsning” om att jag borde ändra stil/smak/intressen etc.
Och jag har verkligen försökt det, men det får mig bara att må ännu sämre.
Men samtidigt så mår jag dåligt, eller snarare skäms, över att jag mognadsmässigt/mentalt sett är betydligt yngre än vad passet säger att jag är.

Usch känner så mycket skam över mig själv.
Är det meningen att det ska vara så?
Är det likadant för andra med NPF/psykiska sjukdomar?
Tänk om livet kunde vara lätt ibland och jag kunde passa in och vara normal på iaf nått.

5 thoughts on “Ålder

  1. Emmie nittonniotre skriver:

    Jag tänker aldrig ändra intressen för någon annan än sig själv. Och jag tror det är lite tidigt att se ifall jag kommer växa upp. Jag känner tonårsrebellen i mig ännu, men jag har alltid varit lillgammal och velat hålla mig till vuxna för de förstår när jag använder svåra ord utan att tänka och jag slipper förklara mig för mycket.😛

  2. SpaceMonkey skriver:

    Känner absolut igen mig i det du skriver. Jag är 30 och känner mig inte alls som 30, brukar dessutom bli tagen för att vara i tidiga 20/sena tonåren titt som tätt.

    Tror dock att det har att göra med att andra mäter en (och man själv också för den delen) enligt en måttstock som inte är applicerbar på AST. Man lär sig aldrig intuitivt de sociala koderna som barn/tonåring vilket gör att man till synes ”stannar av” där i utvecklingen. Har själv märkt att ju äldre jag blir desto svårare blir det sociala. man kommer inte undan lika enkelt med att vara som man är när man är 30 som man gör när man är tonåring. Sorgligt att det ska se ut så i samhället tycker jag. Jag skulle inte ha problem om människor inte hade problem med saker som de ser problem, if that makes sense🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s