Lite tankar gällande mina tankar

Som de flesta utav er vet så är jag inte stolt eller nått sånt över min autism.
Om jag kunde skulle jag vilja ta bort den.
Jag har inte känt nått annat än sorg över den sedan jag fick diagnosen och kan inte påstå att jag fått nån bättre hjälp bortsett från kedjetäcket och handifonen.
Blir tex behandlad av psyk på exakt samma sätt som innan, inte för att det förvånar mig direkt.
Nått som däremot förvånar mig är andra personer med autism åsikt om hur jag ser på mig.
När jag säger hur jag känner för min autism (och samtidigt noga sagt att det enbart gäller mig och inte synen på andra med autism) så får jag ofta massa elaka och oförstående kommentarer i stil med att jag är puckad, NT-slickare (vad nu det betyder), idiot, äckel och att jag måste förstå att autism är en gåva.
Men samtidigt säger de så ofta att samhället måste låta alla vara olika, men själv gör de ju inte det. Jag måste ju få känna som jag vill och tro mig jag har försökt se det hela som nått bra, men kommer inte på nått. Visst jag kan ha glädje över min visuella förmåga, men samtidigt försvårar den min kommunikation med omvärlden, så där blir det ju +-0 i poäng. Och det är så det är för mycket för mig, att det liksom går jämnt upp. Sen på det så finns ju även alla de saker som är negativt för alla med autism. Så jag kan verkligen inte se hur detta kan vara en gåva. Jag accepterar att andra kan se det så, men för mig är det inte det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s