Kvinnor och Asperger/Autism

Det finns ju vissa skillnader mellan män och kvinnor som har Asperger/Autism och jag tänkte skriva lite om detta.
Ja jag vet, jag har gjort en video om det men tänkte att det kunde vara bra med skriftlig info också.
Jag kommer bara skriva autism men menar då såklart även Asperger också och jag kommer bara skriva kvinnor men det gäller ju också flickor.
Och självklart är detta generella grejer och allt stämmer inte (eller inte alls) på vissa kvinnor med autism. Vissa saker kan såklart även stämma för män med autism.

Oftast har kvinnor med autism lite mer kroppsspråk och ansiktsuttryck än männen. De kan ofta också verkar mer socialt kompetenta än vad de är. Detta har de lärt sig genom film och serier då många kvinnor med autism kollar på många serier och filmer (i tonåren främst dramer och såpoperor).
Detta beteende kan dock göra så att kvinnor med autism kan kännas sig identitetslösa eller som att de har flera olika personligheter. Genom detta beteende är det många kvinnor med autism som felaktigt fått diagnosen bipolär sjukdom eller borderline personlighetsstörning.
Fler kvinnor än män med autism tycker det är viktigt att passa in i samhället och försöker dölja sitt ”rätta jag” och skäms över sina problem.

Kvinnor med autism har liksom männen ofta specialintressen, men deras intressen är oftast inte lika udda som männens.Vanliga områden för kvinnor att ha specialintressen inom är kultur, språk, litteratur, film/serier, djur, kändisar och mänskliga beteenden/relationer.
Män med autism är oftast tekniska medan kvinnor med autism oftast är estetiska/artistiska.

Självskador är mer vanligt bland kvinnor med autism än hos män med autism och kvinnor med autism är mer benägna för gråtattacker än männen.Stim är också vanligare bland kvinnorna än männen och problemen med sinnesintryck (särskilt känsel och lukt) brukar vara värre (bortsett från problem med smak och konsistens) än för män med autism.
Kvinnor med autism är oftast väldigt känslosamma och känsliga och visar oftast sina känslor på ett barnsligt sätt.
Kvinnor med autism kan även vara naiva och ha en ”sago-romantisk” syn på kärlek.

Kvinnor med autism har oftast mycket fantasi och många har byggt upp en egen fantasivärld dit de flyr när världen blir för jobbig.
Detta gör att de kan verka pre-psykotiska och göra så att psykiatripersonal bortser autismen då många tror att folk med autism ska sakna fantasi.

Procenthalten är hög både för män och kvinnor med autism när det gäller psykiska sjukdomar, men däremot skiljer det sig lite mellan vilka tilläggsdiagnoser de har.
Kvinnor med autism har oftare än männen bipolär sjukdom, social fobi, ätstörningar, självskadeproblematik och selektiv mutism.

Kvinnor med autism bryr sig oftast lite mer om sitt utseende än män med autism, men de flesta kvinnor med autism vill ändå ha bekväma kläder och många gillar inte att sminka sig.Har oftare excentriska kläder än män med autism.

Problemen med exekutiva funktioner är oftast större hos kvinnor med autism än hos männen.Särskilt när det gäller arbetsminne och med att komma igång med saker.

Hmm är rätt trött just nu och har slarvat bort lappen med mina anteckningar på, men jag tror jag har nämnt allt.Men kommer jag på nått så skriver jag in det senare i inlägget😛

3 thoughts on “Kvinnor och Asperger/Autism

  1. Rapunzels mamma skriver:

    Det här med att flickor/kvinnor med autism kan ha mänskliga beteenden som specialintresse tycker jag är intressant. Jag har sett det här och var på andra ställen också. Min dotter är oerhört intresserad av mänskliga beteenden och detta har både förbryllat mig och ”lurat” mig. Jag tänkte för en tid sedan att det är ”som om hon hade Aspergers med människors beteende som specialintresse” och så tyckte jag att det var motsägelsefullt eftersom hon, om hon hade autism, borde vara socialt begränsad. Jag tänkte ofta att hon hade alla Aspergerbeteenden utom just sociala svårigheter. Nu har jag under vägen förstått att de bara tar sig uttryck på ett annat sätt än jag förväntade mig, men hon är fortfarande fantastisk på att intressera sig för och försöka förstå och förklara mänskligt beteende. Tror många blir förvirrade här och tänker att då kan det inte vara autism.

    • kaosprinsessa skriver:

      Så kan det mycket väl vara. Vet själv att min fascination för mänskligt beteende kommer ifrån att jag vill förstå människor. Precis som en del människor börjar studera något exotiskt djur eller växt.

  2. Johanna skriver:

    Jag vill inflika i er diskussion här. Jag är kvinna och har diagnosen asperger. Jag är extremt intresserad av beteenden, kroppsspråk, mimik, tonläge osv. Till skillnad från vad de flesta faktatexter om asperger beskriver om aspiesar som fullkomligt förståndshandikappade i sociala sammanhang, oförmögen att förstå det subtila, signaler och dylikt, så vill jag personligen motsäga mig detta då det helt enkelt inte nödvändigtvis stämmer. Jag förstår absolut sådana beteendemässiga signalement, jag förstår när jag orsakar dålig stämning, och jag förstår vad reaktioner och konsekvenser blir av mitt handlande. Det jag däremot inte känner är någon som helst emotionell förlust när jag ställer till med, vad som betraktas som, en social fadäs.

    Exempel: Säg att en kraftigt överviktig person frågar om denne ser smal ut i ett visst klädesplagg. Då förstår jag genast att det ställs en slags social förväntning på att jag ska svara något i stil med ”Ja du ser supersmal ut, guuh vad bra den satt”, dvs ge bekräftelse, behaga och stryka personen medhårs till bekostnad av sanningen. I själva verket säger jag ”Nej du ser inte smal ut och den satt inte bra på dig.” Fullt sanningsförenligt med medvetenheten om att personen i fråga troligtvis kommer bli upprörd, vilket personen följaktligen också blir. Och när den blir det känner jag inga som helst känslor av att jag har gjort fel, trots att jag enligt regelboken förstår det och att situationens drama vittnar om något annat. Därefter blir jag illa omtyckt pga min ärlighet som feltolkas som illvilja, spydighet, egoism etc. och lämnas ensam.

    I ovannämnda situation så hade det inte funnits något problem om personen själv accepterade sin kroppsbild som den var och slutade använda defensiva försvarsmekanismer för att undkomma ”sanningens smärta”. Personen har själv satt en negation i att vara tjock pga rådande samhällsideal. Det har inte aspiesen.

    Därför känner jag mest att problemet oftast ligger hos folk som inte är ärliga och sanna mot sig själva. Inte hos personen med Asperger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s