En riktig människa – kapitel 1

Så jag har börjat läsa boken En riktig människa av Gunilla Gerland.
Boken är en självbiografi om hur det är att växa upp och leva med högfungerande autism.
Än så länge har jag bara läst ett kapitel men i det kapitlet finns det så mycket jag känner igen mig i.
Ska verkligen försöka läsa igenom boken och tänkte då försöka att skriva här om vad det är jag känner igen mig i.

Så i kapitel 1 känner jag igen mig i följande:

  • Att det enda som existerade var än själv och det man gjorde.
  • Pilla på saker med form/färg man gillar på för att det verkligen känns livsviktigt.
  • Problem med att tugga och att munnen och tänderna är känsliga.
  • En elektrisk känsla som gör att man bara måste få bita i nått med rätt ”konsistens”, helst hud.
  • Svårt att förstå kroppens signaler.
  • Att vissa saker kan man och funkar en dag men inte nästa.
  • Skrattande människor är läskiga (nu är det inte så farligt längre för mig)
  • Gömma sig bakom en fåtölj och stirra in i den.
  • Svårt att ta emot tröst.
  • Overklighetskänsla och känsla att inte passa in i den riktiga världen.
  • Gillar att omvandla det man sett till detaljerade bilder.
  • Världen är obegriplig.
  • Använder inre färger för att förstå och knyta samman världen/upplevelser.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s