Utredningen som aldrig tar slut

Så då har man varit hos läkaren igen.
Vi snackade inget om varken ADHD eller borderline.
Istället pratade vi om mitt mående nu och mitt sociala liv.
Vilket iof behövde pratas om, men jag vill gärna ha svar på vad jag har eller ej också.
Han sa att det hela kommer ta tid för han vill inte bara sätta diagnoser och ge ut medicin utan även lära känna mig så att han kan ge mig övrig behandling.
Vilket iof är bra men jag vill gärna ha svar också.
Vågar ju såklart inte ta upp diagnosfrågorna själv.
Det positiva med dagen var att jag iaf fick lite svar på en del frågor angående min HFA/AS.
Fick även veta en kul grej, han sa att han i första hand är filosof och andra hand läkare och det passa mig bra.
Han behandlar mig iaf som en person och inte ett objekt som andra läkare tenderar att göra.
Har fått order om att be om en kontaktperson för han tror att jag kommer må bättre om jag får lite mer social stimulans och dessutom med någon som har mer lika intressen som mig.
Vad jag tror om det vet jag inte.
Men allt negativt jag säger vänder iaf han till nått positivt, något som ibland kan irritera mig lite för tillslut vet jag inte vad jag ska säga.
Ska iaf träffa honom på fredag nästa vecka igen.
Han sa en del bra men just nu minns jag inte så mycket.
Han tyckte iaf att jag skulle sluta kalla mig missanpassad och missfoster och istället säga att jag är annorlunda, men jag känner mig ju som ett missanpassat missfoster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s