Glasbur

Igår kväll kom jag på hur jag skulle kunna beskriva hur det känns för mig.
Det känns som att jag bor i en glasbur. Jag ser, hör och känner allt ni andra gör och det påverkar mig mycket. Glaset är dock byggt så att ni inte hör mig och hör ni mig blir allt jag säger förvridet och svaren blir därför missanpassade. Jag har skrikit så länge i min glasbur utan att någon hört att min hals nu är blodig och rösten har försvunnit. Den enda tröst jag har i min glasbur är en teddybjörn som heter Dino, men den björnen har jag tröstat mig så mycket med nu att den har blivit alldeles sliten. Därför vågar jag inte trösta mig med den längre för jag vill inte slita sönder teddybjörnen helt. Men ibland så måste jag trösta mig lite med björnen och efteråt skäms jag jämt och blir väldigt ledsen för nu vet jag att jag har slitit ännu lite till på den stackars teddybjörnen.

2 thoughts on “Glasbur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s