Lime Crime: so bright, it’s illegal

Lime Crime är ett nytt företag i USA som tillverkar bra, färgstarkt och hållbart smink. Till skillnad från många andra märken blir färgen densamma på din hud som den är i burken/behållaren. Självklart har inga produkter blivit testade på djur.
Tyvärr har jag inte hittat några försäljare här i Sverige, men jag ska hålla ögonen öppna för det.

Annonser

Flickor och AD(H)D

Följande citat är tagna ur boken ”Flickor med AD/HD” av Kathleen G. Nadeau. Av personliga skäl kommer jag välja de delarna som passar bäst in på mig.

”De tysta, mer inåtvända flickorna med uppmärksamhetsbrister har sina sociala svårigheter att kämpa med. Deras problem hänger ofta samman med blyghet och tillbakadragenhet, och i vissa fall har de också expressiva språkliga svårigheter. Deras upplevelser består snarare i att bli nochalerade och förbisedda av sina kamrater, än den direkta utstötning och kritik som en del hyperaktiva/impulsiva flickor får utstå. De här flickorna har en tendens att dra sig undan socialt. Fyllda av en känsla av att de inte hänger med i det höga tempot i de andra flickornas verbala interaktion, kan de göra sig osynliga i skolan och begränsa sitt umgänge till en eller ett par vänner utanför skolan.”

”De flickor som är svårast att identifiera – och som har sämst utsikter att få hjälp – är de som ofta ter sig mycket begåvade, men som lägger sin mesta energi på hårt arbete för att kompensera för sin odiagnostiserade AD/HD. De kan verka mycket driftiga, eller ängsliga, eller överdrivet fokuserade på sina studier. Deras höga betyg maskerar de oerhörda ansträngningar som har krävts för att uppnå dem. De här flickorna sitter ofta uppe hela natten och läser inför ett prov eller skriver klart en uppsats. Deras starka fokusering på studierna och deras ansträngningar hjälper de till goda prestationer, men priset är mycket högt. De går kanske tillslut ‘in i väggen’ när de studiemässiga kraven i fråga om läsning, skrivning och minne ökar på eftergymnasial nivå. Ofta har de väldigt lite sociala kontakter och de går heller inte ut med pojkar under gymnasieåren. Denna tendens till social isolering fortsätter många gånger också om flickan läser vidare, eftersom de har svårt att finna balans mellan studier och fritidsaktiviteter.”

”Hon är ofta en blyg dagdrömmare, som undviker att dra uppmärksamhet till sig. Hon är rädd för att säga någonting inför klassen, eftersom hon tror att hon kommer att göra fel eller bli förlöjligad. Hon känner sig ofta bortkommen och kan sitta och nervöst tvinna sitt hår. Hon sitter helst längst bak i klassrummet. Hon kan ge sken av att lyssna på läraren, även om hon i tankarna befinner sig någon helt annanstans. Flickor i den här gruppen undviker utmaningar, tappar lätt modet och har en tendens att ge upp inför minsta motgång. Deras brist på självförtroende återspeglas i deras ursäkter när de misslyckas, till exempel ”jag kan inte”, ”det är för svårt” eller ”jag har kunnat det, men nu har jag glömt det”. Det är vanligt att den uppmärksamhetsstörda flickan är desorganiserad, glömsk och ofta orolig för sitt skolarbete. De här flickorna anmäler sig aldrig frivilligt till en uppgift och drar sig för att ansluta sig till en grupp kamrater på rasterna. De är rädda för att andra barn ska göra narr av dem om de gör fel, vilket de är helt säkra på att de kommer att göra. En av de saker de fruktar mest av allt är frågan i klassrummet; de kan sitta och stirra ned i boken för att undvika ögonkontakt med läraren, i förhoppning om att han för stunden ska glömma bort att de över huvud taget existerar. Eftersom deras interaktion med läraren ofta är präglade av ängslan, kan dessa flickor ha svårt att uttrycka sig, också när de kan svaret. I allmänhet upplever flickorna inte detta problem tillsammans med familj eller nära vänner, då de känner sig mer avspända. Uppmärksamhetsstörda flickor med hög IQ och utan inlärningssvårigheter får diagnosen AD/HD mycket sent i livet, om alls. Dessa begåvade flickor har förmågan och resurser att kompensera för sitt kognitiva handikapp, vilket är både på gott och ont.”

Andra problem som hänger ihop med AD/HD är:

  • Försenad mognad
  • Svårigheter med att tillämpa kunskaper i nya situationer
  • Svårigheter med att iaktta och kontrollera sitt beteende
  • Svårigheter med att hantera flera händelser/saker samtidigt
  • Svårigheter att hantera förändringar
  • Taktil sensitivitet
  • Fysiska besvär som huvudvärk, magont och muskelvärk
  • Problem med att kontrollera blåsan
  • Känslighet för smaker och lukter
  • Annorlunda reaktioner på ljud
  • Klumpighet
  • Skamkänslor
  • Psykiska problem, särskilt depression och ångest
  • Annorlunda känslomässiga behov. Behovet kan te sig omättligt.
  • Annorlunda orala beteenden
  • Sömnstörningar
  • Problem med kamratrelationer

För mer information råder jag dig att läsa den bok jag nämnde i början av inlägget. Nedanför finner ni även vissa internet sidor om flickor/kvinnor och AD/HD.

Landstinget i Uppsala län – flickor och kvinnor med AD/HD

Flickor med autism eller ADHD symtom tas inte på allvar

NeuroNätet – flickor med AD/HD

Attention Kronoberg – Flickor med AD/HD

SBU – ADHD hos flickor

Flickor och ADD – ADHD

ADHD Kvinnor

web4health – ADHD hos vuxna kvinnor och unga flickor

Självhjälp på vägen – hjälp och stöd för barn, ungdomar, föräldrar, lärare och vårdpersonal

Mitt läkarutlåtande

Här kommer nu lite utvalda delar från mitt läkarutlåtande. Kanske en del tycker är lite för privat information men jag väljer ju själv vad jag vill dela med mig av till andra.

”…rejält nedsatt ögonkontakt och emotionell kontakt som förbättras efterhand. Grundstämningen svårbedömd, väs neutral/lätt sänkt.”

”WAIS-III: Varierad profil med flera uppgifter klart över snittet men med vissa svagheter kring förståelse, arbetsminne och snabbhet. Verbalt över snittet. Svårare med abstraktioner. Arbetsminnet klart under snitt. Men duktig och över snittet vad gäller perceptuell organisation och bildkomplettering.”

”Har problem med ordning och struktur samt koncentrations förmåga och uthållighet. Svårt att klara basala vardagssysslor. Sannolikt låg stresstolerans. Vissa problem i social interaktion. Ibland svårigheter med turtagning men också tendens att vara osmidig. Kan säga saker som sårar personer.”

”Aldrig varit välfungerande. Har symptom förenliga med ADD och Aspergers syndrom. Dessa problem livslånga.”

”Diagnos: ADD, aspergers syndrom (susp)”

Lite random kul sak. Tycker det är kul att läkaren har skrivit aspbergers syndrom istället för aspergers syndrom. 😛

Läkarbesök

Idag har jag alltså träffat min läkare. Han verkade lite kufisk men han var bra. Han skrev ett läkarutlåtande till FK på en gång åt mig och jag fick till och med läsa igenom det och godkänna det. Han hade faktiskt fått med allt, otroligt. Kände mig faktiskt ovanligt mycket förstådd. På pappret, och han sa det med, står det att jag har ADD och kanske eventuellt Aspergers syndrom. Han sa att min preliminära diagnos alltså är ADD med autistiska drag, men allt kan ju komma att ändras när alla testerna har gåtts igenom och de har pratat ihop sig.
Just nu vet jag inte vad jag ska känna, är mest väldigt trött just nu men jag tror inte att det känns dåligt i alla fall.

Jag vill ge upp

Jag går sönder, nej jag är redan sönder.
Jag skriker men ingen hör.
Är inte deras fel för jag visar inte och berättar inte hur jag mår.
Fast ändå blir jag arg på de.
Varför jag inte säger nått är för jag står inte ut med att se er besvikna.
Jag står inte ut med vetskapen att jag skadar er.
Jag står inte ut med vetskapen om att jag är en besvikelse.
Även när jag vill visa och berätta så kan jag inte, jag har dolt allt för länge och jag vet inte hur jag ska förklara alla mina tankar och känslor i ord.
Men när jag väl ber om hjälp verkar ingen riktigt bry sig eller riktigt hjälpa mig, men det beror nog på att jag redan är dömd och går inte att hjälpa.
Allt är bara kaos, förvirring och måsten.
Rädsla, ångest och sorg, allt äter upp mig inneifrån.
Jag vill egentligen inget berätta för era besvikna blickar är det värsta jag vet.
Jag vet inte hur jag ska vara eller vad jag ska göra för hur jag än är eller gör så verkar det bli fel ändå.
Jag förlorar allt och alla runt om mig sakta men säkert och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag skriker, gråter och försöker att andas men det går inget, allt är bara tyst.
Det finns ett stort hat i mig för att ni inte ser och förstår men jag vet att det inte är erat fel, så jag skäms över att jag känner så.
Ingen verkar tro mig när jag säger hur illa det är.
Överdriver jag eller spelar jag mitt skådespel så bra att jag lurar alla?
Jag vill ge upp, jag orkar inte mer.
För varje dag som går mår jag allt sämre.
Jag vill inte skada mig för då ser ni besviket på mig, för er är jag en stor besvikelse och jag vet inte vad jag ska göra för att inte vara det.
Jag försöker att hålla ihop mig men det går inte.
Det verkar ha gått så långt nu att det lilla som fanns kvar av den riktiga Tanya har försvunnit.
Hon har dött och tynat iväg, kvar är bara mörkret, kraven, måstena och ångesten.
Monstret är det som bor i mig nu, fast kanske har det alltid varit så och det är först nu jag förstår det.
Jag vill ge upp för jag orkar inte mer.

Mina problem

Har gjort en lista på mina problem. Jag tror jag har fått med allt.

  • Tappar lätt fokus.
  • Svårt att återgå till något när jag blir avbruten.
  • Blir lätt uttråkad. Känner att jag alltid måste göra något. Sitter ofta och pillar på något då jag har svårt att hålla händerna stilla.
  • Svårt att göra klart saker.
  • Svårt att veta vad som behövs och inte behövs, exempelvis: när jag ska skriva ett arbete om något vet jag inte vad som är relevant eller inte så arbetet blir långt och ger mycket stress och ångest.
  • Styrs av känslor och har svårt att kontrollera de. Är även väldigt känslig och ”härmar” ofta andras humör. Mina känslor är även väldigt intensiva. Ibland kan jag göra eller säga saker som jag sen kommer på inte var så bra att säga eller göra. Jag gråter även väldigt lätt och många känslor visas som ilska fastän det inte är det (till exempelvis ledsamhet och ångest). I denna punkt ingår även nedstämdhet/depression och ångest)
  • Jag har svårt att beskriva mina känslor med ord.
  • Kan rätt ofta göra om samma misstag flera gånger.
  • Har sällan en normal ”hastighet”. Gör antingen saker väldigt långsamt eller väldigt fort. Vilken gör att andra blir arga och jag slarvar en del.
  • Känner mig ofta väldigt förvirrad.
  • Kan ibland bara försvinna och bli onåbar, ibland på grund av att jag dagdrömmer och ibland på grund av att jag blir helt uppe i det jag gör.
  • Har dåligt minne. Har lätt för att glömma ex. saker som folk säger eller ber mig att göra.
  • Kan ibland vara lite väl försiktig när jag ska göra saker, lite feg kanske ibland av olika skäl.
  • Pratar ofta för mycket och ofta utan att tänka på att göra paus för andra. Ofta kan jag även prata otydligt och jag pratar ofta mycket fort och antingen för högt eller för lågt. Sedan har jag tydligen en tendens till att använda gammaldags eller ”akademiska” ord har jag fött höra.
  • Är rädd vad andra tycker om mig och får lätt ångest i sociala situationer då jag vet att jag lätt kan skämma ut mig och göra dumma saker. Jag vet att jag inte klarar av allt man ska i min ålder och är inte som de flesta andra heller. Tänker mycket på rädslan att få kritik och sånt. Försöker undvika sådana saker så gott jag kan.
  • Jag har dålig självkänsla.
  • Jag har svårt att be om hjälp för jag vill inte visa mig svag och ta upp andras tid. Jag försöker alltid dölja mina problem och göra allt till 110%.
  • Jag hanterar krav dåligt och är inte den bästa på konflikthantering.
  • Jag känner mig lätt utmattad då jag har varit på ställen med mycket folk och intryck.
  • Jag har svårt att bedöma/känna av tiden, jag vet liksom inte hur mycket den är. Har svårt att planera hur mycket tid det går åt till att göra vad.
  • Jag har svårt med matte och siffror överlag. Det tar tid och tankekraft att omvandla analog tid till digital och digital till analog. Sen måste jag även tänka till när det gäller höger och vänster. Jag har även svårt att bedöma hur fort någonting kommer emot mig, till exempel när jag ska ta emot en boll som kommer emot mig.
  • Jag har svårt att planera och få saker gjorda, jag vet liksom inte hur jag ska göra.
  • Jag är känslig mot vissa ljud, ljus, lukter, smaker och hur vissa saker känns mot huden. Jag kan reagera kraftigt på sånt som andra inte verkar märka alls.
  • Kan vara rätt trotsig ibland.
  • Jag är slarvig och tappar ofta bort saker och när jag hämtar något läggs det sällan tillbaka,

Less

Jag är så förbannat less på allt!
Less på att alltid känna mig så förbannat förvirrad.
Less på allt kaos både inuti mig och utanför.
Less på den svarta klump/hål som finns inuti som aldrig försvinner.
Less på sömnlösheten och all förbannad helvetes ångest.
Less på att utredningen aldrig blir klar och att de skjuter upp allt hela tiden.
Sist jag träffade min psykolog sa hon att jag förmodligen tillhör den där lilla gruppen med
de som har problem men som inte passar i någon diagnos och då vet de inte riktigt vad
de ska ge mig för hjälp eftersom jag redan har testat så mycket.
Dessutom sa hon att jag kanske/förmodligen har haft både AS och ADHD som yngre men
nu längre inte har det. Hur kommer det sig då att jag har de problemen och att livet
SUGER? För så fort jag öppnar en bok om ADHD (både fakta, biografi och fiktion) så
står det mitt namn skrivet på allt. AS känner jag igen en del i, typ allt utom problem
med Theory of Mind och att jag inte har svårt att känna och visa kärlek.
Näe usch allt suger. Jag ger upp snart.
Pojkvännen mår skit mer och orkar inte mycket till så snart förlorar jag väll honom med.
Btw den jäveln som nyligen sa till mig att jag inte kan ha ADHD för att jag gillar att läsa
kan ta sig någonstans för man kan väll ha ADHD fast man gillar att läsa (främst fiction och manga).
Det är ju fortfarande ansträngande även om jag gillar det.
Nej nu ska jag ge mig, förlåt för språket.