Avbryta utredningen?

I morgon ska jag göra ännu ett test i min npf utredning och svaret på utredningen kryper allt närmare. Ju närmare svaren jag kommer desto mer rädd blir jag. Jag tror på någon form utav ADHD (förmodligen den som brukar kallas ADD) medan psykologen som utreder mig tror på atypisk autism. Har jag autism vill jag inte leva, vill inte vara någon självisk, inskränkt, osocial fucked up-tard. Funderar verkligen på att avbryta hela utredningen så att jag slipper risken att få höra just det.
”Men då får du ju kanske ingen hjälp”. Det tror jag inte jag kommer att få ändå. Jag har aldrig fått någon hjälp förr (ingen allvarlig iaf utan bara sånt som ska se bra ut på pappret) så varför skulle jag få det nu. Och om jag nu skulle få för hjälp, vad blir det då? Jo förmodligen nått jävla schema nån har gjort eftersom ”autistiska mår bäst av strikt rutin”, något jag mår sämre av.

Fuck You psykiatrin and my life. PS: I HATE you!

6 thoughts on “Avbryta utredningen?

  1. chiefkatt skriver:

    Jag tror att det är lite farligt att liksom identifiera sig med en diagnos. Du är ju fortfarande du, om du förstår hur jag menar? Och du är bra som du är!
    Diagnoser är pissjobbiga, men de är bara knasiga etiketter egentligen. Alla är ju så mycket mer än bara några ihopbuntade kriterier. Jag tror inte alls att du är någon självisk, inskränkt, osocial fucked up-tard. (Och jag gillar din blogg, din header är ju helt vansinnigt söt också)

    • chenjiringu skriver:

      Jag vill inte ens vara jag. Finns inget bra med att vara jag öht. Jag smutsar ner och skadar alla som kommer nära mig.

      Tack främling, jag tycker också att den är söt.

  2. Sarah skriver:

    ”Har jag autism vill jag inte leva, vill inte vara någon självisk, inskränkt, osocial fucked up-tard.”
    Det är ju inte så att du blir något du inte varit innan bara för att du får en diagnos. Du får bara ett namn på det du redan är. NPF är ju något man föds med, och därför har det alltid funnits med dig. Om du får/har fått diagnosen autism/aspergers så innebär inte det att du helt plötsligt samlar på dig en massa konstiga egenskaper och personlighetsdrag. Du är precis samma person som du var innan diagnosen, men pga att man får ett namn på det så kan man få adekvat hjälp och därmed göra livet lite lättare att leva.

    • chenjiringu skriver:

      Jag vill ju inte ha nått medfött fel. Jag vill ju vara normal. Vad är meningen med livet om man alltid får kämpa så mkt att man inte orkar leva utan vara överleva jämt och aldrig passar in nånstans.

  3. Anonym skriver:

    Ja har atypiskt autism och adhd.
    Ja får höra av ”normala” människor att jag inte är social, är dryg på fyllan (slåss m.m).
    Gäller bara att hitta dom människorna som accepterar dig, då blir det roligt. Jag har hittat dom vännerna och visst dom är nog inga änglar men för mig är dom det då dom accepterar mig för den jag är. Jag har lärt vad mina fel är och ja vet vart jag ska gå för nå och vinna över mina fel men det lär ta ett tag men jag kör bara.

    • chenjiringu skriver:

      Jag är dock inte särskilt intresserad av andra och så. Dessutom har jag ett fåtal vänner och det räcker. Är mer det att jag inte gillar mig själv för jag vill vara normal även om jag inte är det och aldrig kommer bli det.
      Utredningen och det är iaf klar nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s