Oro, hopplöshet och annat skit

”Skaffa en sysselsättning/jobb/plugga så blir allt bra” ”Du behöver bara göra något” ”Du inbillar dig” ”Så dåligt kan du väl ändå inte må”…. osv… jag är så less på alla dessa kommentarer. Ja jag vet att jag försöker dölja allt, men är det inte det de flesta som mår psykiskt dåligt försöker göra? Måste jag bli tvungen att bli aggressiv för att de ska förstå? Visst jag är inte det allvarligaste psykfallet eller självskadaren och jag vet att jag inte är värd så mycket men jag borde ju i alla fall kunna få lite mer hjälp än två psykologer som jag träffar 30 min var annan vecka som alltid ställer samma frågor.

Döden finns alltid i mina tankar och det pågår en ständig kamp om min överlevnad och snart har den sista meningen med livet försvunnit. Visst jag älskar Dino men vad spelar det för roll när jag vet att jag skadar honom (för det tar på honom att se mig må så här) och att jag sällan kan njuta av våran kärlek. Jag vet inte ens om han eller mina vänner fattar hur det är, familjen gör det inte… de försöker väl men de har alltid varit blinda för den jag är.

5 thoughts on “Oro, hopplöshet och annat skit

  1. ImootosanEmmie skriver:

    Jag förstår syster, och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde hjälpa, tro mig. Men ibland behövs det bara något mer. Men de där psykologerna du fått tag på var inget framsteg alls.😦 och så länge som du kämpat för att få dem.

    Ta hand om dig syster❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s